Syns inte så bra och jag vet inte

varför fotknölen är så svullen. Inte

direkt där jag har ont

Nu är jag tillbaka här igen 😊 Men bara för att jag har varit borta från bloggandet innebär det inte att jag inte har tränat! Jag har börjat få tillbaka mitt självförtroende igen i thaien. Helt underbart skönt! 

Den här veckan har jag kört 5 thaipass, 1 boxningspass och påbörjat min löpträning. Det har varit blandade tekniker och ganska mycket sparring. I onsdags körde jag två pass. I det första lyckades jag med att blocka en spark väldigt illa. Det gjorde ont som fan och jag fick svårt att gå direkt. Jag körde ändå ett pass till men kunde inte delta till 100%. När jag skulle hem var benet och foten svullen och jag visste inte riktigt hur jag skulle ta mig hem, men allting går. Självklart tog jag mig hem även om det tog lite längre tid. På torsdagen kändes benet bättre och svullnaden hade gått ner betydligt. Jag åkte såklart och tränade men fick problem varje gång jag gick upp på tå eller sprang. Efter en rond sparring var jag tvungen att bryta. Det var bland det jävligaste jag har känt! Det var inte smärtan, även om det gjorde ont, men det var som att benet krampade och det ville inte släppa! Jag masserade, lindade hårt och vilade 10 minuter sen var jag med resten av passet. Vi avslutade med clinch och det fungerade bättre för benet. 

I morse körde jag boxning. Jag var tvungen att gå upp 04.50 för att käka ordentligt och hinna gå ut med Angus. Det var mycket fys i det här passet vilket jag verkligen behöver. Benet kändes okej under passet. Efter boxningen sprang jag 5 km på löpbandet. Det gick förvånansvärt enkelt bortsätt från benet som gjorde mer och mer ont! Jag höll ut 5km ändå dum som jag är....nu kan jag ju knappt gå igen. Jag hade planerat att köra ett boxningspass nu på kvällen också men det går inte. Jag måste lära mig att vila när jag har ont, men det är så svårt!!

Imorgon ska jag iväg på sparring om benet känns okej. Jag får väl undvika att springa efter..

Nästa vecka kör jag igång ordentligt med styrka och kondition. Jag måste bli mer explosiv och jag måste förbättra mitt flås. 

Det här var trots allt en bra vecka. Jag har tagit några väldigt svåra beslut men känner att jag har gjort rätt. Jag hade kört fast och behövde andas lite...Självförtroendet på väg tillbaka och kroppen, bortsätt från benet och skiten i axeln, känns riktigt bra. Skönt!! 

Sååååååå....jag kraschade lite..men nu är jag tillbaka. Alla skador ihop med en förkylning och väldigt mycket träning tog ut sin rätt. Jag vilade från träningen en vecka och var tillbaka på mattan i fredags. Kändes verkligen som att jag hade varit borta en evighet.

Höll upp även lördag och söndag förutom att jag tränade lite styrka hemma.

Jag Tänkte jogga, jag Tänkte springa intervaller, jag Tänkte dra till gymmet.....men, men..säkert bättre att skynda långsamt efter en fysisk och mental breakdown. 

Måndagens träning med tävlingsgruppen blev inte heller av! Gjorde mig iordning för att sticka dit men var för trött och pallade inte helt enkelt. Känns som att mörkret har tagit ut sin rätt och jag skulle säkert behöva fylla på med ett gäng  d vitaminer. 

Igår, tisdag, kom jag i alla fall iväg. Det var ett bra, lite lagom jobbigt pass. Boxning men även en hel del sparkar vilket jag har saknat. Boxningen kändes bättre och sparkarna kändes okej. Amelie la upp för en hög spark. Jag satsade, sparkade och hamnade på golvet. Dags att börja stretcha igen :s....känns verkligen som att jag har varit borta en evighet. 

Ikväll är det träning med tävlingsgruppen igen. Gör ett nytt försök med att kolla av tävlingsform och lust. Återkommer!

Nu går jag utanför min comfort zone och lägger upp dom mest osmickrande bilderna, men det är för att påminna mig själv om varför jag alltid har ont i näsan och käken....guarden existerar inte! 

Den tredje bilden tog jag med bara för att det ser ut som att jag försöker springa ifrån Jenny. Jag har precis missat en lowkick. 

Okej, den här dagen........kan man sudda bort den?....eller kanske inte förresten. Det är såna här skitdagar som gör andra dagar fantastiska....eller uthärdliga....

Träningen, som bestod av boxning, gick bra. Vi körde ganska mycket fys och sen långa kombinationer på mitts. Huvudet var tydligen med idag för det var inga problem. Det bästa när jag kör långa kombinationer är i och för sig när jag inte tänker, det är oftast väldigt logiskt och slagen sker per automatik. Så var dagens kombinationer. Kul! Vi avslutade passet med en armhävnings tabata. Jag borde inte, med tanke på dum-axeln, men jag kan som vanligt inte låta bli. 

Efter passet när vi sitter och stretchar hörde jag någon (Aaaamelie) säga -Zarah vill sparras! 

Ja, det vill jag! Säger jag snabbt. För det vill jag ju....typ...??! Är inte alls på humör för sparring men är så inne i att jag "MÅSTE" sparras. Jag "MÅSTE" så jä**a mycket inne i mitt lilla huvud nu!! Vi går till buren och kör 3 stycken 2 minuters ronder. Blä! Såg stjärnor, den ömma käken blev väldigt mycket mer öm och stortån gick av....eller nästan i alla fall! Inte vart det bättre av att Amelie filmade en del av första ronden. Det såg fan inte klokt ut! Funderar allvarligt på att Aldrig mer träna thai i hela mitt liv! Blä!

När jag cyklade hem gjorde jag det vääääldigt sakta. Jag brukar alltid gå igenom kvällens träning i huvudet när jag cyklar hem vilket vanligtvis är väldigt skönt. Ikväll började jag nästan tjura. Började ifrågasätta mig själv varför jag håller på med det här....

Jag hann precis till affären innan dom stängde, handlade ananas och slutade tycka synd om mig själv. Helt onödigt att bryta ihop för 6 fjuttiga minuter av omotiverad sparring! Värre saker har hänt! Förhoppningsvis lärde jag mig nåt och gör bättre ifrån mig imorgon. 

Sån ångest att jag inte är helt frisk! Jag är inte direkt sjuk heller men har en irriterande förkylning som sitter i luftrören. Jag känner efter var 5:e minut om det faktiskt inte känns lite bättre så jag kan dra iväg och träna!

Hade sett fram emot boxningspasset idag. Jag är helt insnöad på boxningen och den ska bli bra! Nu!!!! Gjorde nog ett klokt val och stannade hemma iallafall. 

Imorgon har jag sett fram emot att köra thai på Eskilstuna Kick och Thaiboxning IF, men med den här förkylningen....Jag har halvlovat coach att ta det lugnt den här helgen så jag blir frisk och kan köra stenhårt på måndag igen, men det är ju så svårt!! Jag får känna efter imorgon hur kroppen känns..

Jag gör som jag gör för att jag vill! Jag vet att jag är 38. Jag vet att mina knän inte är dom bästa efter operationer jag har gjort. Jag vet, jag vet!!! Men det här gör jag till 200%, det finns ingenting eller någon som kan stoppa mig! Jag tränar inte thaiboxning för konditionens skull. Jag SKA tävla, både i Sverige och utomlands. Mentalt finns det inget som kan bryta ner mig...jag SKA bli bäst!! Om möjligheten fanns skulle jag köra thaipass flera gånger om dagen. Men jag försöker att tänka lite realistiskt också. Jag är fullt medveten om att min kropp, i nuläget, inte skulle klara det. Den skulle gå sönder. Nu ligger jag på ca. 8-9 timmar thai i veckan. Jag skulle vilja lägga till åtminstone 1 timma till..minst..Jag kommer, så fort jag blir frisk, köra cardio 4-5 pass i veckan och sen lite styrka på det.

Vart det för mycket nu iallafall??!! Ehh, det klarar jag..annars får jag tänka om igen. 

På måndag ska jag äntligen till sjukgymnasten och på tisdag till kiropraktorn. Hoppas på att bli av med låsningarna i ländryggen som har spökat i evigheter och få bukt med axeln. Den gör bara onödigt ont och har gjort alldeles för länge. Den stör mig i min boxning och den stör mig annars också. Amputering kanske!!