Idag köpte jag nytt pwo....benpasset gick sjukt bra, jag diskade i supermega fart när jag kom hem från gymmet, lagade två maträtter samtidigt, pratade sönder barnens öron, sjöng sönder deras öron ännu mer och kvällspromenaden med hunden gicks med ovanligt lååånga raska  steg...nu kan jag självklart inte sova😳 

Jag har bestämt att 2015 ska bli ett bra år....mitt år. Jag har haft "otur" (ett ord jag förövrigt inte tror på) senaste året. Det har varit kantat av skador och sjukdomar mm. Idag var jag däremot på ett roligt möte som gick över förväntan 😃 Jag har några planer på g som jag inte tänker avslöja något om förrän jag har kommit längre in i projekten...men 2015 ska bli mitt år 😜

Jo, det här med "otur". Jag brukar säga att jag har haft otur. Jag har en kropp som är trasig lite överallt. Fått infektioner, inflammationer och gudvetallt. Senaste tiden, ja jag filosoferar väldigt mycket, har jag börjat tänka att otur inte existerar. Man skapar sina egna situationer även om det många gånger kanske är lättare att skylla på"otur".

Att min kropp är så trasig är för att JAG har satt mig i såna situationer där den blivit trasig. Att jag fick infektion i armen och i bröstet är för att JAG tog den risken osv. Därmed inte sagt att man ska låsa in sig och inte ta risker. Självklart ska man göra det! Det är det som kallas att leva..men HUR stora risker man tar är ett medvetet och personligt val. Ordet otur existerar från och med nu inte i mitt ordförråd. Det är dax att ta kontroll över mitt liv...det är JAG som ska göra 2015 till mitt år! Det kommer knappast att hända av sig själv...

I torsdags var jag tillbaka hos läkaren och fick mitt ärr på magen fixat. Jag vilade därför från träningen på torsdagen men på fredagen var jag tillbaka igen. 

Jag kände mig rätt sliten hela förra veckan. Kroppen protesterade och drog med sig huvudet ner. Humöret blir katastrof när jag tränar hårt och inte äter ordentligt.

Jag ser tydligt ett mönster. De gånger jag går in i väggen eller drar på mig skador och inflammationer är när jag inte sköter min kost. Jag har nu förstått hur viktigt det är att äta rätt om man ska klara av att träna hårt. 

Jag vilade söndag och måndag, började skärpa till mina matintag (vilka har varit nästan obefintliga förra veckan ) och vips var kroppen och knoppen pigg och fräsch idag igen. Styrkan fanns, drivet fanns och viljan fanns. 

Jag äter en väldigt kolhydratsnål kost men innan eller under träning brukar jag inta snabba kolhydrater. Idag valde jag att även blanda ner det i mitt protein efter träningen. Jag kände mig pigg och stark ett bra tag efter passet så det kommer jag att fortsätta göra. Grymt skönt! Lite skillnad mot förra veckan när all kraft var borta och jag mest kände mig som en våt fläck...

Säcken har kommit upp på gymmet!! 🎉😜👊 Självklart är jag där och kör några ronder efter gympassen. Det resulterade i en helt låst vänsterskuldra i lördags 💩 men det värsta tog kiropraktorn hand om igår så det är det värt. Däremot undrar jag hur ärret på magen kommer att se ut...-Ta det lite lugnt ett tag, sa min läkare när han sydde i torsdags. -Mmmnjae...kanske det, svarade jag...

Ett av alla mina hjärtan och jag duckface-posar på gymmet ❤️ ...eller vad hon gör vet jag inte..😽

Måndag= bröst, triceps och mage. Bröst kör jag knappt men det blev två övningar idag i alla fall.

Triceps börjar bli en riktig favvo övning. Jag älskar när man får bra kontakt med muskeln vilket jag numer får i triceps.

Magövningar däremot är jag ganska trött på 😴 Jag känner mig helt fantasilös när det gäller magövningar och rutorna lyser med sin frånvaro. För ett halvår sen var jag riktigt stark och hade, om inte åtta så åtminstone sex rutor på magen..Skillnaden nu mot då är förstås hur träningen ser ut. Då körde jag thaiboxning i princip varje dag vilket betyder mycket konditionsträning och mycket magträning. Nu lunkar jag runt på gymmet och lyfter tunga vikter och kör ingen kondition alls, men magrutorna lär dyka upp sen när deffen kommer igång även om det inte känns som det är möjligt just nu. 

Eftersom jag har tröttnat på mina vanliga magövningar har jag prövat lite nya saker men jag saknar verkligen den brännande känslan i magmusklerna som jag fick förr..

Idag var det baksida bendag. Vanligtvis ett favvopass men just nu känns det riktigt tungt. Det har det gjort dom senaste två veckorna. Jag är inte alls lika taggad och jag hittar inte samma "tryck" som jag fick förut. Min egna teori är, förutom att jag faktiskt varit sängliggande i tre veckor fram till för två veckor sen, att jag nu inte sköter kosten!

Något jag har blivit väl medveten om är att kosten verkligen är A och O. Sköter man inte den kan man inte heller uppnå de resultat man vill. Jag har tidigare tränat hårt men slarvat med maten. Det resulterade i skador, utebliven utveckling, utebliven mens. Jag var i ständigt katabolt tillstånd vilket innebar att kroppen ständigt bröts ner istället för att byggas upp. 

Sen jag började sköta min kost har jag märkt väldigt stora skillnader. Kroppen blir märkbart starkare hela tiden och jag slipper skador och inflammationer. 

Dom senaste två veckorna har jag slarvat och säkert är kosten en stor anledning till att jag tycker att det är sjukt jobbigt på gymmet. 

Dom saker jag främst tänker på när det gäller kosten är att äta regelbundet. Jag låter det aldrig gå längre än tre timmar mellan måltiderna. 

Jag ser också till att få i mig rätt mängd kalorier beroende på syftet.Generellt om jag tex ska bygga mycket muskler ligger jag på ett överskott. Ska jag deffa ligger jag på ett underskott. Sen finns det varianter däremellan. Det är lite fix och trix om man ska ner i fettprocent och samtidigt bygga muskler. Just nu ligger jag på ett litet kaloriunderskott samtidigt som jag lyfter tungt och bygger...då har jag som tur är fått hjälp av min coach som är utbildad och har erfarenhet av det här.  

Jag äter mycket protein och ser till att fylla på med min uträknade mängd var tredje timma. 

Jag äter inte så mycket kolhydrater, jag undviker gluten och socker i alla dess former.

Jag äter bra fett i form av kokosolja, lax, avokado och nötter, men har hela tiden koll på hur mycket kalorier det innehåller. 

Jag är helt värdelös på att komma ihåg att äta😳 så jag måste ställa larmet på telefonen var tredje timma! Det funkar utmärkt😋

När jag blir bortbjuden på tex middag inleds det alltid med frågan vad jag vill ha att dricka. -Vin, öl, cider..? Jag: -Ehh nej tack jag dricker inte alkohol. "Dom andra": - Jaha, nehe, ok....men vill du ha cola eller fanta? Jag: - Mmmnä. Jag dricker inte läsk. "Dom andra" (himlar med ögonen) - Ok. Kaffe då? Jag: -.....nej tack💩 Vatten tack 😬 "Dom andra" himlar med ögonen igen och mumlar nåt. 

Det är faktiskt så att jag råkar gilla drycken vatten mer än någonting annat! Jag älskar vatten! men även om det inte var min favorit dryck hade jag av flera anledningar tackat nej till det ovanstående som bjuds. Just nu går jag på diet och då går det mesta bort. Kaffe dricker jag inte av den enkla anledningen att när jag slutade röka för ett antal år sedan slutade jag samtidigt att dricka kaffe. De två hörde ihop för mig så det var lättast att sluta med båda. Visst skulle jag kunna dricka kaffe nu utan att bli sugen på cigaretter men det lockar inte överhuvudtaget. Jag fick bara ont i magen och blev skakis av det. 

Alkohol är något jag kan tycka är gott i vissa former men det är något jag har valt att ta avstånd från helt och hållet. 

Jag kan inte dricka alkohol och har aldrig i hela mitt liv kunnat. Det tog mig ungefär 25 år att inse det.

Alkoholen har förstört massor i mitt liv. Jag har förlorat, förutom materiella ting, vänner, pojkvänner, anhörigas tillit och framför allt förlorade jag mig själv..

Jag var aldrig en alkoholist i den bemärkelsen att jag drack varje dag men när jag drack kunde jag varken kontrollera mängden eller mina handlingar. Det slutade i katastrof 9 1/2 utav 10 gånger. 

Jag har levt ett väldigt kaosigt, stökigt liv. Jag har varit på botten men vänt och klättrat hela vägen upp igen. Jag har skrivit om det tidigare men det tål att tas upp igen.

När man slår i botten har man två val. Antingen, vilket ligger jävligt nära till hands i en sån situation, ger man upp och skiter i allt, eller så börjar man klättra upp. klättringen upp är svår och tar tid, men det går! När jag slog i botten sist för några år sen, gav jag först upp. Jag tappade all livslust och blev helt apatisk. Det kändes som att jag, min själ, tynade bort mer och mer. Jag slutade gråta, jag slutade äta, jag slutade dricka, jag slutade prata, jag slutade vara Zarah. Jag vet inte vad det var som tände lågan i mig igen efter någon vecka helt i apati. Antagligen så var det min adhd 😜 aka min personlighet, som sa - vad fan ligger du här och slappar för din looser?? 

Jag är av naturen en tävlingsmänniska, en krigare. Det ska mycket till för att jag ska ge upp! 

Resan upp ur avgrunden var skitjobbig och jag låg länge precissss under ytan men kunde inte ta mig upp över för att kunna släppa ångesten och kunna andas igen. Helt plötsligt fick jag för mig att börja träna thaiboxning. Jag masade mig dit trots ångest och tårar många gånger. Jag hade helt enkelt bestämt mig, så jag klev utanför min komfortzone och körde på. Jag fastnade snabbt och ett år senare kunde jag sluta med alla antidepp mediciner. 

Idag, ytterligare drygt ett år senare är jag långt ovanför ytan. Jag LEVER och är glad :) och jag tänker ALDRIG hamna där nere igen. Jag vet nu hur jag ska hålla mig här samt hur jag ska göra för att klättra ännu högre. Det finns inga genvägar eller halvhjärtade ansträngningar....det är hårt arbete och en vilja av stål om man vill uppnå mål!