Slut i kroppen men hög i huvudet efter ett endorfin befriande benpass 🎉

Jag började dagen precis som igår med en bra proteinrik frukost. Sen har jag tagit det lugnt idag också. Orkar inte så mycket och gillar läget  helt enkelt. På kvällen drack jag pwo och drog till gymmet. Jag kände mig piggare än igår och vet att mitt huvud behöver träning. Jag körde framsida ben och tungt som vanligt 😎

Uppvärmningen i bensparken gick hur bra som helst. Jag börjar väldigt lätt ett set för att bli varm, sen kör jag pyramidset och mjölkar ur ganska mycket kraft. Det känns som en bra start även om jag blir lite skakis i benen. 

Därefter körde jag frontsquats. Det är inte en av mina favoritövningar men den tar bra på framsida lår så jag låter den vara kvar i mitt upplägg. Eftersom jag tycker att den är svår och väldigt obekväm har jag valt att göra en lite mittemellan variant. Jag försöker köra så mycket övningar som möjligt med fria vikter och stång men just fronts kör jag i smithmaskinen. Då får jag bättre balans och det blir därmed inte lika obehagligt att hålla stången framför mig och jag kan fokusera på rätt muskelgrupp. För att ändå göra det lite svårare kör jag front boxsquats, dvs jag sätter mig ner på en bänk/pall i varje böj. 

Efter frontsquats körde jag vanliga squats. Dom kör jag alltid med fri stång. Jag försökte vara smart och inte lasta på för mycket vikt med tanke på att kroppen inte är hundra än. Jag lade på så det totalt blev 50kilo, vilket normalt sett är hur lätt som helst. Jag kände direkt att det inte kändes som det brukade. Det var ovanligt tungt och benen kändes som spaghetti. Jag tvingade mig ändå till 10 repetitioner men det kändes som 100! Älskling såg att det var jobbigt för mig och kom och passade till andra setet. Kroppen skakade och jag sa till honom att fånga mig om jag ramlade. Tack vare att han stod där klarade jag ändå av 12 reps men jag kom inte så långt ner som jag brukar.

Tredje setet kände jag att jag inte borde lyfta mer. Det är som kroppen bara stänger ner och skriker STOPP. Envis som få sätter jag stången på axlarna och kör ändå. Efter 8 reps går det inte längre. Jag stannar upp och undrar hur fan jag ska få stången till ställningen. JAG ORKAR INTE! Självklart fick jag stången till ställningen. Faktum är att man klarar så djävulskt mycket mer än vad man tror är möjligt. När man känner att -" Nä nu orkar jag inte mer, jag dööör", så har man i själva verket krafter till att göra samma sak 10 gånger till! Minst! Visst nu är min kropp i en läkningsprocess och jag boooorde inte pressa mig så hårt men ändå....just saying.

Med stången väl på plats fick jag ett litet psykbryt, gick ut till omklädningsrummet, grina av mig lite, torkade tårar och gick ut i gymmet igen. Jag satte mig och vilade i några minuter och brottades med mitt psyke. Jag vann och gick vidare till benpressen. Jag kompromissade ändå lite med mitt förnuft och struntade i att superseta i den här övningen. Jag delade istället upp övningarna och körde dom efter varandra.

Efter benpressen avslutade jag passet med att suga ut det sista ur benen genom att köra 3 set sissysquats. En bra, brännande övning efter ett tungt framsida benpass 😅 Så skönt när passet var över!!! Det både mentalt och fysiskt tuffaste passet på jag vet inte hur länge! Imorgon kommer jag få svar på om det var klokt eller ett iq-befriat tjurskallepass...antingen är kroppen trasig imorgon eller inte. Den som lever får se 😜