Inlägg publicerade under kategorin Hälsa

Av Zarah Sjögren - 19 februari 2015 01:06

 

Slut i kroppen men hög i huvudet efter ett endorfin befriande benpass 🎉



Jag började dagen precis som igår med en bra proteinrik frukost. Sen har jag tagit det lugnt idag också. Orkar inte så mycket och gillar läget  helt enkelt. På kvällen drack jag pwo och drog till gymmet. Jag kände mig piggare än igår och vet att mitt huvud behöver träning. Jag körde framsida ben och tungt som vanligt 😎

Uppvärmningen i bensparken gick hur bra som helst. Jag börjar väldigt lätt ett set för att bli varm, sen kör jag pyramidset och mjölkar ur ganska mycket kraft. Det känns som en bra start även om jag blir lite skakis i benen. 

Därefter körde jag frontsquats. Det är inte en av mina favoritövningar men den tar bra på framsida lår så jag låter den vara kvar i mitt upplägg. Eftersom jag tycker att den är svår och väldigt obekväm har jag valt att göra en lite mittemellan variant. Jag försöker köra så mycket övningar som möjligt med fria vikter och stång men just fronts kör jag i smithmaskinen. Då får jag bättre balans och det blir därmed inte lika obehagligt att hålla stången framför mig och jag kan fokusera på rätt muskelgrupp. För att ändå göra det lite svårare kör jag front boxsquats, dvs jag sätter mig ner på en bänk/pall i varje böj. 

Efter frontsquats körde jag vanliga squats. Dom kör jag alltid med fri stång. Jag försökte vara smart och inte lasta på för mycket vikt med tanke på att kroppen inte är hundra än. Jag lade på så det totalt blev 50kilo, vilket normalt sett är hur lätt som helst. Jag kände direkt att det inte kändes som det brukade. Det var ovanligt tungt och benen kändes som spaghetti. Jag tvingade mig ändå till 10 repetitioner men det kändes som 100! Älskling såg att det var jobbigt för mig och kom och passade till andra setet. Kroppen skakade och jag sa till honom att fånga mig om jag ramlade. Tack vare att han stod där klarade jag ändå av 12 reps men jag kom inte så långt ner som jag brukar.

Tredje setet kände jag att jag inte borde lyfta mer. Det är som kroppen bara stänger ner och skriker STOPP. Envis som få sätter jag stången på axlarna och kör ändå. Efter 8 reps går det inte längre. Jag stannar upp och undrar hur fan jag ska få stången till ställningen. JAG ORKAR INTE! Självklart fick jag stången till ställningen. Faktum är att man klarar så djävulskt mycket mer än vad man tror är möjligt. När man känner att -" Nä nu orkar jag inte mer, jag dööör", så har man i själva verket krafter till att göra samma sak 10 gånger till! Minst! Visst nu är min kropp i en läkningsprocess och jag boooorde inte pressa mig så hårt men ändå....just saying.

Med stången väl på plats fick jag ett litet psykbryt, gick ut till omklädningsrummet, grina av mig lite, torkade tårar och gick ut i gymmet igen. Jag satte mig och vilade i några minuter och brottades med mitt psyke. Jag vann och gick vidare till benpressen. Jag kompromissade ändå lite med mitt förnuft och struntade i att superseta i den här övningen. Jag delade istället upp övningarna och körde dom efter varandra.

Efter benpressen avslutade jag passet med att suga ut det sista ur benen genom att köra 3 set sissysquats. En bra, brännande övning efter ett tungt framsida benpass 😅 Så skönt när passet var över!!! Det både mentalt och fysiskt tuffaste passet på jag vet inte hur länge! Imorgon kommer jag få svar på om det var klokt eller ett iq-befriat tjurskallepass...antingen är kroppen trasig imorgon eller inte. Den som lever får se 😜

Av Zarah Sjögren - 17 februari 2015 23:18

 

Även krigare behöver vila...Jag lägger krigarhatten på hyllan ett tag men känner mig inte på något sätt besegrad. All otur jag har haft vänder jag till något positivt, till min fördel. Jag väljer att se på skador, sjukdomar och oväntade graviditeter som varningssignaler jag fått under resan. Signaler på att jag behöver sakta ner, ta det lugnare för att inte krascha. "Oturen" har gjort att jag har bromsat upp och sluppit en stor krasch. När jag nu äntligen inser det..kan jag bara klättra uppåt, för till toppen ska jag till varje pris 👊❤️




Det här med att ha tålamod och ta det lugnt är inte riktigt min grej.

Igår, måndag, var jag på gymmet igen efter ett par/ tre veckors uppehåll. Jag tänkte hoppa direkt på den tidigare diet- och träningsplanen. Det sket sig direkt på morgonen. Jag orkade inte gå upp tidigt och fixa frukost utan sov halva dagen, vaknade och tryckte i mig mackor istället. Till "lunch" det vill säga runt 19, åt jag en halv kvarg och drog sen till gymmet. Väl där körde jag på som vanligt, alltså tungt, med triceps och mage. Det kändes ganska bra till en början styrkemässigt och det känns att dom här veckorna utan träning har varit bra för läkningen av bröstet. Vad jag däremot kanske borde ha tagit hänsyn till är att jag har varit sängliggande i nästan 3 veckor och gjorde ett ingrepp i fredags. Som vanligt är allt som bortblåst så fort jag kliver innanför dörrarna till gymmet! 

Idag fick jag sota för det 😒 Jag vaknade tidigt och började dagen bra med min diet frukost, en halv kvarg, bär, psylliumfrön och ett kokt ägg. Efter att barnen kommit i väg till skolan kände jag mig heeeelt slut. Det kändes som om jag inte hade sovit på flera dygn. Jag gick och la mig och tänkte att jag säkert mår bättre om jag sover ett par timmar. Jag kom aldrig upp ur sängen.....Min kropp har nog aldrig varit så tydlig som idag. Så fort jag reste mig upp blev jag så matt att jag bara ville krypa ihop i fosterställning och grina. Jag ringde mamma och snyftade och sa att det kändes som att jag skulle dö...det enda jag var sugen på var godis!


Jag ringde älskling och sa;

-"Jag vilar tills du hämtar mig, så tar jag pwo och kör mitt benpass"....Jo men tjena 😱 Smart tjej! Älskling tyckte inte att det var någon bra ide utan sa att han tyckte att det var en riktigt jä***a korkad ide!!

Jag åkte såklart inte till gymmet utan stannade hemma i sängen och åt en påse godis och 5 rostade mackor 😁


Jag behöver vila och min kropp skriker efter energi och näring! Så löjligt självklart! Jag gick på diet, tränade hårt, var samtidigt ovetandes gravid, fick hyperemesis gravidatum, åt och drack sen nästan inget på tre veckor fram till i lördags...självklart har jag brist på både det ena och det andra! Dessutom kan det ta upp till 9 veckor för kroppen att ställa om sig och fatta att man inte längre är gravid.

Hädanefter ska jag bunkra upp med lättillgänglig nyttig mat så jag får i mig det jag behöver när kroppen ger så tydliga signaler (som sug efter snabb energi). Nu har jag bestämt mig för att ge kropp och själ den tid det tar att läka.. hur jag tänker imorgon är en annan historia 😎 

Av Zarah Sjögren - 16 februari 2015 01:07

 



Hej igen efter en lång tids tystnad 😽


Det här inlägget blir väldigt personligt och intimt men berör något som är naturligt och väldigt vanligt. 


Jag har haft "lite" otur det senaste året kan man väl lugnt säga. Jag har tränat hårt och målinriktat men hela tiden tvingats stanna upp och backa på grund av skador, inflammationer, operationer, infektioner....och nu senast en graviditet. Det sistnämnda, graviditet, kanske är synd att klämma in bland övriga pest och kolera diagnoser...men faktum är att det kom plötsligt och väldigt oväntat.

Självklart är jag en vuxen kvinna och helt införstådd hur det här med blommor och bin fungerar....jag menar..jag har 3 barn och är inte jungfru Maria..tro det eller ej 👸


Min kropp har inte fungerat som den ska sen ungefär ett år tillbaka. När jag började träna riktigt hårt reagerade kroppen med bla utebliven mens från och till...mest från. Jag har dessutom opererat bort halva sköldkörteln vilket gör att jag har brist på sköldkörtelhormon vilket även det kan rubba menstruationscykeln. Jag är dock ganska övertygad om att det i mitt fall är den hårda träningen som ruckat min balans i kroppen. Skitsamma vad, gravid blev jag hur som helst...


Det kom som en chock! Jag skrev i mitt näst sista blogginlägg att jag hade såna sjuka cravings efter sånt jag normalt aldrig är sugen på och skyllde på  dieten. Jag skyllde på proteinpulvret när jag mådde illa och jag skyllde återigen på dieten när kraften helt plötsligt rann ur mig på gymmet. Jag skyllde på jagvetintevad när jag missade ett viktigt möte om ett spännande samarbete gällande mina kommande tävlingar..på grund av att jag inte kunde sluta gråta....men jag anade faktiskt ALDRIG att det egentligen berodde på en bulle i ugnen 😳


Jag blev inte "bara" gravid. Jag fick också något som heter Hyperemesis Gravidarum. HG innebär att du mår så illa att du inte kan göra ett jä**a dugg! För mig innebar det att jag knappt kunde andas utan att kräkas! Jag har legat i sängen, dygnet runt, i nästan 3 veckor. Det illamåendet går inte att beskriva med ord. Allt luktade konstigt, allt smakade konstigt, allt lät konstigt och alla sinnesintryck spädde på illamåendet x 1000. Jag kunde inte äta eller dricka men ironiskt nog så var det enda som hjälpte en aning mot illamåendet...mat 😳, så jag pendlade mellan att inte äta och dricka på flera dygn till att äta hur mycket som helst av dom mest konstiga saker man kan komma på lite då och då. Jag hade på mig akupressurarmband dygnet runt som sägs lindra illamående. Jag knaprade postafen, lergigan och zofran. Zofran är en medicin som ges vid cellgifts- och strålbehandling mot illamående men det hjälpte inte mot mitt illamående!!

För att göra en lång historia kort... Jag är inte längre gravid. 

Valet i en sån här situation är aldrig självklart. Innan jag visste att jag var gravid var jag väldigt säker på att jag var nöjd som det var. Tre underbara tonåringar, framtidsplaner när det gäller både arbete och träning/tävling osv. Ändå var det inte en lika självklar sak när jag plussade på graviditetstestet! Då kan jag lova att jag vred och vände ut och in på mig själv för att hitta anledningar till att bli fyrbarns mamma! Hela min kropp skrek -Behåll!!! och handen letade sig genast ner till en beskyddarposition på magen. 

Nu vart beslutet ett annat och det var allt annat än lätt och självklart, men jag har tre underbara barn och jag vet vad det innebär att vara mamma och jag är inte redo för en till...just nu ❤️


Varför skriver jag då om det här? Varför delar jag med mig av något så personligt? Varför håller jag inte bara käften och låtsas som om ingenting? 

Därför att jag VILL! (2015 inte 1915)

Därför det är något av det mest naturliga i livet och dom här känslorna är något dom flesta kvinnor, även många män, får brottas med någon gång under sitt liv!

Därför det VÄRSTA jag vet är att hålla käften och låtsas som det regnar...! Jag har väldigt svårt för att ljuga. Jag varken vill eller kan....


Jag var gravid, jag tog ett beslut, gråter en skvätt och är samtidigt glad för det jag har och för dom valmöjligheterna jag faktiskt har. Peace ❤️



Av Zarah Sjögren - 23 januari 2015 01:48

 




Idag har jag fuskat. Det är första gången under min diet som jag har gjort det. Istället för kyckling och proteindrinkar på kvällen åt jag 2, pyttesmå😁, bananer, 3knäckebrödsmackor med smör, ost och paprika, 5 physalis, 10 paranötter och 4 jordgubbar!....vad händer nu? kommer musklerna att försvinna? kommer kroppen förfalla? kommer jorden GÅ UNDER 😱?...antagligen inte. Huvudet har fått lite belöning och imorgon är allt som vanligt igen. Det var jävligt gott i alla fall! 

Jag vet att coach Stina tycker att det är helt okej just nu men om en vecka börjar jag mitt tuffare matschema och då finns det inga utrymmen för bananer och ost. 


Jag har, sen jag bloggade sist hunnit med att testa biceps och triceps. Jag trodde att triceps framförallt skulle bli svårt att köra såhär tätt inpå operationen men det gick alldeles perfekt! Jag har inte tappat så mycket i styrka i armarna så det var riktigt kul att köra😃

Förutom triceps och biceps har jag som vanligt kört mycket ben och även mage. Imorgon blir det roooompa 🍑

Av Zarah Sjögren - 20 januari 2015 03:16

  

Asså jag dööör!! 😍😍 Har aldrig varit så sugen på sötsaker som jag är nu   

 

 

 

 

Svårt att sova..som vanligt 😒 Jag har alltid alldeles för mycket i mitt lilla huvud när jag ska sova...precis som om jag skulle kunna lösa alla världsproblem på natten ...nä..sånt gör jag så mycket bättre på dagtid 👶

 

Idag provade jag att köra överkropp för första gången sen operationen i december. Det kändes lite läskigt. Jag vill såklart inte strula till läkningsprocessen på nåt sätt, samtidigt är jag ivrig på att kunna träna till 100% igen med tanke på att tävlingarna inte ligger så långt borta.  

Det kändes i alla fall okej. Det gjorde lite ont och jag var hela tiden tvungen att påminna mig själv om att inte lägga på för mycket vikt. Jag körde några rygg och axelövningar och självklart var dumaxeln där och retades som vanligt. Eftersom den vägrar bli bättre trots att jag har lagt kampsporten på hyllan ser det inte bättre ut än att det blir operation, men det får vänta tills nästa vinter! jag har lite saker att klara av först 👙

 

Appropå kampsport så rycker det riktigt ordentligt i dom nerverna. Jag har börjat sparka på saker här hemma igen och skuggboxades i badrummet igår. Jag är riktigt, riktigt sugen. Förhoppningsvis kan jag börja med kampsport någongång igen, när jag känner att kroppen inte jävlas och stänger ner stup i kvarten. Som tur är funkar styrketräning (peppar peppar). Helt utan träning vet jag faktiskt inte hur det skulle gå? Träningen har gjort att jag lever idag så att plocka bort den är inget alternativ. 

 

Nu är det ungefär en vecka kvar på den här dieten! Sen skalas det av mer för att nå tävlingsform 😃 Höjdpunkten på dagen har varit kvällsmålet som består av kaseinfluff med lite jordnötssmör och te med mjölk 😍 Jag gissar att mitt kvällskaseinfluff och mjölken i teet kommer att dras in...meeeen då får jag hitta på något annat som dämpar mina cravings. Jag har i och för sig kommit på att när jag skakar mitt protein i den billigaste shakern jag har så smakar det choklad med grädde..det är nära nog 😜

Jag är ingen sockergris normalt sett men just nu är jag sugen på ungefär allt! Pannkakor med grädde och sylt, våfflor, semlor, godis, kakor, tårtor...jag tyckte till och med att älskling luktade kanelbullar idag och kunde inte sluta sniffa och fantisera..romantiskt värre 😝

Av Zarah Sjögren - 6 januari 2015 00:44

 


Aaaaand it's on💪 Efter ytterligare en infektion och nära döden upplevelse är dieten och träningen igång igen. Nu är det exakt 95 dagar kvar till Sweden Grand Prix i Malmö. Formen är långt ifrån topp och vägen dit känns milslång men vad fan...konstigare saker har hänt!

 

Jag kickade igång min träning med mina nya blåa labella maffia tights och ett mördande framsida ben-pass. Coach Stina totalt mördade mina ben! Redan efter första settet kände jag på riktigt att jag inte ville vara med längre 😶 Spyan hängde i luften och mina ben bar mig knappt....-NEJ MEN HEJ OCH VÄLKOMMEN TILLBAKA TILL GYMMET ZARAH...efter 4 veckors uppehåll!

Jag har bokstavligen legat i sängen och på soffan oavbrutet i fyyyra veckor! En svår infektion, igen! antibiotika och morfintabletter. Antingen har jag extrem otur eller så har min kropp bestämt sig för att kajka ur och jävlas med jämna mellanrum...just nu får jag andnöd bara av att gå tio steg in till köket 😩 

 

Den här veckan blir relativt lugn. Jag kan inte köra överkropp än så det blir, bortsett från dagens pass, ett baksida ben-pass och ett rump-pass den här veckan. Ska pröva att köra lite mage också.

 

Kommer trycka i mig en del kosttillskott också. Vanligtvis är jag lite anti de flesta kosttillskotten men har insett att jag aldrig kommer upp till mitt proteinbehov genom bara kosten. Jag har hamnat i ett katabolt tillstånd alltför många gånger, men efter att ha synat, vridit och vänt på det kost-och träningsupplägg jag har nu får jag fjärilar i magen. Det kan inte gå fel! Sen hur min kropp svarar och huruvida formen är toppad om 95 dagar är omöjligt att säga i nuläget...men! efter alla turer med dieter och träning KÄNNS det här upplägget så rätt. 

Förutom mitt gräs, zink, magnesium, omega3, selen och mina tillfälliga d-kapslar kommer jag att dra i mig kasein, vassle, bcaa och kolhydratspulver. Snabba kolhydrater ska jag egentligen vara försiktig med men det här tillskottet tar jag ihop med bcaa:n för att få en extra skjuts. Efter månadens slut ska vi utvärdera träning och kost och se om/vad vi behöver ändra. 

 

Senare i veckan ska jag försöka få tag på skor så jag kan börja gå in dom så fort som möjligt...Fyyyy vad kul! ❤️

 

 

 

Av Zarah Sjögren - 14 december 2014 19:09

 

Ungefär så det känns just nu.....Jag vill att smärtan försvinner och komma igång med träningen nu!!!


Usch och fy vad jag mår dåligt!

Jag har haft världens träningsabstinens och har dämpat begäret genom att vända upp och ned på lägenheten för att rensa ut en massa skit. Det står lådor och kassar med saker precis överallt och jag håller på och donar på 1000 ställen samtidigt. Många skulle nog tycka att det är världens kaos här hemma just nu men för mig är det värsta ordningen! Ordning i kaoset! 

I förrgår framåt eftermiddagen började jag få ont i kroppen. Jag ignorerade som vanligt. På kvällen hade jag så ont så jag nästan grinade. Ontet var som det brukar vara. Hela kroppen gör ont, det gör ont när jag andas och det känns som jag har feber. Smärtan flyttar sig hela tiden men är värst i axeln och höften/ländryggen. Dagen efter, igår, kändes det bra när jag vaknade så jag satte igång igen med mitt rensande bland lådor och Ikeapåsar. Efter en stund kom värken igen och precis som dagen innan tog jag smärtstillande och ignorerade smärtan. Tillslut vart den outhärdlig igen. Det är inte ofta jag grinar men igår gjorde jag det. Idag när jag vaknade var smärtan kvar.

Jag har listat ut att mina skov framförallt kommer när jag är nedsatt på något sätt. Nu efter operationen, förra gången efter infektionen i armen och innan det så fort jag blev trasig på thaiboxningen, vid kraftig träningsvärk osv. 

Nu ska jag försöka sova igen och räknar med att smärtan är borta imorgon när jag vaknat. Guuuud vad jag vill vara hel och träna!! 

Av Zarah Sjögren - 11 december 2014 18:00

                                                                    

Faktura på 500 spänn! 😡                                                            



Idag är jag riktigt rastlös. Vaknade tidigt och ville ta en pw med hunden. Jag har Aldrig någonsin vaknat tidigt och känt att det skulle vara nice med en rask promenad i svenskt decemberslask! Anledningen till det den här morgonen måste ha varit för att jag undermedvetet vet att jag inte kan ta power walks än....😁...eller så är det bara en av mina ständigt återkommande tvångstankar..att göra saker jag inte får eller bör. 

Jag har i alla fall fått en del andra vettiga saker uträttade idag. Jag har ringt en massa viktiga samtal och suttit med pappersjobb som jag egentligen borde ha tagit itu med för länge sen. 

Öppnade ett mindre trevligt brev från min hyresvärd också. Jag ska böta 500 spänn för nedskräpning! What??😦

I vårt område har vi sopnedkasten ute på gården. Allt som oftast är dessa överfulla. Jag har då tagit hem soporna igen och ställt dom på balkongen tillsvidare. Nu är jag ganska trött på det eftersom fåglarna kommer och river ut alla sopor och inne i lägenheten vill jag ju självklart inte förvara soporna. Jag betalar svinmycket för min nyproducerade lägenhet men kan inte kasta sopor som en normal människa! Usch! Det gör mig så förbannad! I vilket fall som helst ställde jag soporna bredvid sopnedkastet sist och eftersom det var på natten hade jag inte en tanke på att ringa fastighetsskötaren.

I brevet med fakturan fanns även ett brev där det stod att fotobevis finns....men vad fan! Ge dig gubbe! Han har rotat i mina sopor och hittat ett kuvert med mitt namn på och fotat! Det är helt sjukt! När jag sen ringer till svenska bostäder får jag bara ett drygt svar att bovärden, som det så fint heter, kommer att ringa mig på måndag. Jag vill inte att han ska ringa mig på måndag!! Jag vill prata med honom nu!!😡

 

Jag mår, så här en dag efter operationen, väldigt bra. Smärtan lindras av alvedon vilket är skönt. 


Min pappa fyller 60 år idag! Jag hade mer än gärna varit med och firat honom på yasuragi i Stockholm men har lite för ont för det. Kan dessutom varken bada eller ta någon spabehandling i det här tillståndet. Vi ses snart i alla fall! Ett stort Grattis igen! ❤️

Presentation


Jag heter Zarah och är 38 år. Jag är mamma till tre helt underbara barn som jag värdesätter mer än någonting annat men i den här bloggen ska jag främst dela med mig av ett annat stort intresse jag har...eller Intresse är helt fel ord...det är en livsstil,

Fråga mig

6 besvarade frågor

Kalender

Ti On To Fr
     
1
2
3
4
5
6
7
8
9
10
11
12
13
14
15
16
17
18
19
20
21
22
23
24
25
26
27
28
29
30
31
<<< Oktober 2015
>>>

Tidigare år

Sök i bloggen

Senaste inläggen

Kategorier

Arkiv

Länkar

RSS

Follow me in any language

Instagram

Statistik


Skapa flashcards