Nu har jag slappat, ätit, sovit, slöat i ett par år...känns det som! Egentligen har jag bara gjort det i 10 dagar men det känns verkligen som en evighet. Dom senaste dagarna har jag till och med börjat tänka att när jag ändå slappar kan jag lika gärna äta en massa saker jag normalt sett inte äter. Jag har ätit rostade mackor med marmelad varje morgon, gjort glass, rabarberpaj, chokladpudding, pannacotta, ätit godis, chips, choklad, glass, mackor.....jag som vanligtvis äter typ morötter och luft morgon, middag och kväll! Fy!!! Nu har jag ont i magen och har svällt upp ett par kilo men det var ganska gott 😜

Det där med lagom finns inte i min värld. Det är allt eller inget!

Jag vill inte äta lite "lagom" nyttig mat eller träna lite "lagom" mycket. Jag vill äta morötter dygnet runt och träna 15 timmar i veckan. Jag vill det och mår bäst av det. 

Det har många gånger varit ganska jobbigt att inte vara "normal" eller "lagom". Läkare har skrivit ut zombie-mediciner och ordinerat terapi i olika former. Föräldrarna har rivit sitt hår och jag har försökt på mina egna sätt att försöka vara "lagom" och passa in. Idag har jag slutat jaga efter det normala, slutat äta hjärnkn*llande mediciner och sakta börjat acceptera att jag duger som jag är. Varför försöka passa in i ett fyrkantigt litet fack när jag har sex kanter och är alldeles full av energi? Jag är bra som jag är ⭐️