Ikväll (torsdag, bloggar ju alltid mitt i natten) körde jag boxning. Kändes riktigt "inte så bra" för att uttrycka det milt. Fötterna känns blytunga, jag kan ju inte röra på mig! Jag vet, jag vet att nu gnäller jag igen...jag är riktigt bra på att gnälla 😁 men gnället ger mig en påminnelse om att saker går att förbättra. Varför ska jag nöja mig? 

Jag står ofta hemma och skuggboxas och jag tänker thaiboxning i nästan allt jag gör. Jag ser framför mig hur jag ska göra men det kommer inte riktigt ut som jag har tänkt mig. Lite ungefär samma som när jag tänker på en låt. Jag hör melodin i huvudet men när jag öppnar käften för att sjunga är det en heeeelt annan melodi som kommer ut😶...det låter för jävligt! Så var det inte när jag var liten. Då brukade jag skratta åt en kompis som var tondöv och alltid sjöng i otakt. Vad hände?! Karma? Har jag fått för många slag mot huvudet? Eller har jag blivit lite allmänt trög bara..? Btw ömmar mitt högra knä efter jag skuggat i badrummet och anfallit handfatet med ett välriktat knä! Suck, tur att jag bor själv (barnen gills inte, dom är uppväxta med sin lite "annorlunda" mamma och kunde inte bry sig mindre)