Ibland vill jag så mycket, planerar så mycket men så kommer det något i vägen och irriterar! Idag vaknade jag med, som väntat, en helvetisk träningsvärk! Jag struntade i gymmet i morse och laddade för att krypa iväg till Thaien på kvällen. Runt 16 ringde min dotter och frågade om vi kunde åka till Bromma blocks tillsammans. För en gångs skull sa jag ja. Jag känner att jag i allt mitt fokuserande på träning har glömt bort att vara mamma. Jag får verkligen inte glömma bort vad som är viktigast här i livet, mina barn. 

Jag hoppade över träning helt idag, det är inte hela världen även om det i mitt huvud är hård ångest. Jag blir inte sämre för att jag vilar en dag extra. 

Imorgon kommer min träningsvärk vara ännu värre. Idag var det så illa att jag tappade grejer hela tiden och när jag har tappat något kan jag omöjligt böja mig ner för att ta upp det. Min dotter tyckte att det var väldigt pinsamt när jag tappade kläder i affären framför tjejen som jobbade där och sen bad henne att plocka upp det för att jag inte kan böja mig ner, men å andra sidan tycker min dotter att precis allt jag gör är pinsamt..

Jag är glad att jag spenderade kvällen med min dotter och mina söner istället för på klubben. Mina barn är i slutändan det enda som räknas...